Minnen

Vet ni vad jag kan sakna ibland… Mina minnen. Jag vet inte hur ni fungerar, men jag kan inte se mina minnen lika klart och tydligt som en film, utan mycket är små glimtar här och där. Om jag koncenterar mig så brukar jag kunna komma ihåg mer kring varje tillfälle, men inte alltid.

Jag minns när jag var liten att jag fick åka lastbil med min pappa. Det var SÅ coolt och vi åkte i flera dagar. Eller ja, så minns jag men förmodligen körde vi från Lycksele till Umeå och var tillbaka någon timme senare.

Jag minns när jag åkte ”krokiga vägen” hemifrån Lycksele och till mormor och morfar i Medle. Jag styrde med min ratt i baksätet, men… Hade jag verkligen en ratt där?

Jag minns när min kusin Jonas kastade macka över hela Vindelälven från stugan och till andra sidan. Vilket jag helt säkert vet är en lögn, då det inte går att kasta så långt. Hur bra han än var på att kasta macka…

Jag minns när min styvfars mormor Asta följde mig till Unga Örnar på Bergnäset för att jag inte vågade gå själv, och hon fick jobb där då alla tyckte hon var så cool. Eller var hon egentligen en gälltant som vägrade gå hem?

Jag har många minnen som är dåliga och de skulle jag förstå om jag inte mindes klart och tydligt. Men givetvis är just dessa fastlimmade som om de var ditsatta med Karlssons Klister och de dimmas inte ut i mitt medvetande utan snarare växer sig större allt eftersom tiden går.

Mina stora glädjestunder i livet kommer jag också ihåg, men dessa små enkla saker i livet som är en del av vardagen, glömmer jag delvis bort. Och jag saknar det.

Tack och lov är inte jag en sådan som lever i dåtiden, utan jag lever här och nu och ser till att njuta av mitt liv som det är idag. Det innebär dock inte att jag kan sakna dessa glimtar som swischar förbi ibland.

Så dagens tips, SKRIV DAGBOK. Det är så fantastiskt att gå tillbaka och läsa om små saker som gjorde varje dag i livet speciell på sitt sätt.

Peace and Out!

Sjön bakom Sunderby Sjukhus SUS

En tanke på “Minnen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.