Memory lane

Idag var jag på Regionhuset på eftermiddagen. Jag och Micke planerade en kommande revision. Jag är nog nördig, men alltså… Det är så galet kul med revisioner! Jag har aldrig haft problem med att bli reviderad, det är ju bara att sätt att se mina brister så jag kan rätta dem och bli bättre. Att nu få grotta ner sig i andra enheter och se hur de jobbar och hur de gör med saker och ting, är ju ännu bättre. Snacka om att genomgå ett konstant lärande. Jag ser massor med saker som jag vill fixa på min egen enhet. Så kul och spännande. Som sagt… Jag är lite nördig… 

Hur som helst… När jag gick från Regionhuset så passerade jag några byggnader som fick mig att minnas. Jag gick efter vägen där man klev av bussen då man skulle till skolan (gymnasiet) och jag passerade min gamla gymnasieskola. Minns kiosken man ofta gick till på långrasten (15 min) för att köpa lösa cigg eller godis. Jag gick förbi Telia där jag hade mitt första jobb (förutom sommarjobb). Jag gick även förbi platsen där det låg en bensinmack och Ingela köpte sin övningskörningsskylt. Det är inte mycket som är sig likt… (Bilder nedan).

Sen ikväll har jag bara pysslat på här hemma. Jag har bakat och städat och eldat och myst. Mikael jobbar, så jag är ensam och bara njuter… 😉

Hoppas ni oxå har en fin kväll och haft en fin dag!

Här gick vi för att komma till skolan, som är på andra sidan vägen härifrån sett. 🙂

Och här är skolan. Den hette både Robertsviksskolan och Östra skolan när jag gick där. Då var det gymnasieskola, men det är det inte längre. Vet inte riktigt vad som är där nu… Tänk att jag och alla mina vänner (typ) gick här. En gammal och fin skola ändå. Många minnen härifrån… 

Sen gick vi till Tores Kioskbutik och handlade. Ständigt massa ungdomar på rasterna som gjorde sina inköp. Tänk att man då kunde köpa cigaretter en och en… Vilka tider. Nu är det en Kärleksbutik här. De säljer en helt annan typ av godsaker än vad Tore gjorde… 😉

Och här är Telia. På andra våningen jobbade jag och min vän Lena. Vi jobbade på nummerupplysningen och FÖC (förmedlingstjänsten för texttelefon). Så otroligt roliga jobb. Speciellt FÖC. Man fick förmedla samtal mellan döva och hörande. Det var ju alltså innan internet fanns och de döva kunde inte kontakta andra lika lätt som idag. Men då ringde de till oss. De skrev via en dator vad de ville säga, och vi läste upp till den de ringde till. Sen fick vi skriva via skärmen till den döva, vad den andra ville framföra. Ibland blev det väldigt privata samtal… Men roligt som bara den.

Och här på denna tomt, där det nu står lägenheter, så stod en bensinmack. Shell eller OK, minns inte. Nu är den very väck och man kan inte ana att det funnits där tidigare. 

Det är kul att gå och minnas gamla tider ibland. Jag skulle för allt i världen inte vara där igen, men att minnas, det kan man göra. 🙂

4 thoughts on “Memory lane

Lämna ett svar till Jenjo Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.