Kollegor, spinning, facetime
Det är inte alla som trivs på jobbet och med sina kollegor. Det är inte alla som känner hjärtat ta ett glädjeskutt när man ser byggnaden man jobbar i. Det är inte alla som tycker att de har ett jobb som är givande och inte bara är ett måste, utan verkligen är något som man ser fram emot i stort sett varje dag. Men jag gör det. Jag gillar mina kollegor och jag kan se fina sidor hos var och en av dem. Jag ville bara skriva det här, för att de alla verkligen ska förstå att jag tycker om dem och att vi tillsammans gör vår arbetsplats till det vi vill ha. Kram på er alla. <3
Efter jobbet var jag på spinning. Jag har fått sällskap av Lotta på onsdagsspinningen. Lotta är en tjej som går i min måndagsgrupp och både hon och jag gillar verkligen spinningen på onsdagar. Det är ett speciellt RPM-pass (ett förkoreograferat pass) och det är så himla roligt. Det är uppbyggt på ett sätt som gör att man kan ta i för fullt och man orkar verkligen! Jag gillar spinning massor. Så jag har faktiskt bokat in mig på två pass till den här veckan. Ett på lördag kl. 10 och ett på söndag kl. 15. Om jag verkligen går är ju oklart men jag har ingen anledning att inte gå. Mikael jobbar dessutom… Som jag känner nu är jag superladdad!
När jag kom hem hade jag ett FaceTime-samtal med Valter. Söta ungen där. Han berättade att han såg på Alfons och han pratade lite om mormors katter. Alltså tack och lov för videosamtal. Det känns verkligen som om han är mycket närmare mig än 45 mil och det känns som om han känner mig, trots att vi träffas sällan. Tack och lov för dagens moderna samhälle!
Och med det ska jag nu avsluta, för jag ska fixa en beställning på en personlig almanacka. 😀 Vi hörs imorgon igen!
KRAM <3
Valter (fotot taget allhelgonahelgen)