Fredagkväll

Hej på er alla. Här är Jenny, från vardagsrummet på Räfsarstigen 116. Jag sitter och har det ganska bra här med datorn i knät, en katt sovande bredvid mig, en sambo (vaken än så länge) på andra sidan och ett glas rött på bordet. Ja, jag borde inte klaga…

Men lite klagande kommer ni ändå att få läsa. Just idag saknar jag. Jag saknar allt som inte är hos mig. Självklart saknar jag de som jag inte kan träffa igen, men idag saknar jag lite annat. Jag saknar min dotter som kämpar på med allt hon kan med livet. Jag saknar min kollega och tycker hon ska flytta granne med mig. (En deal A?). Jag saknar mina andra vänner som har tjejfest ikväll, men som jag tackat nej till. (Pucko-Jenny). Jag saknar min pappa, som jag inte har bott i samma stad som sedan jag var 7 år. Jag saknar min pappas släkt, mina underbara farföräldrar, fastrar, farbror och alla mina härliga kusiner. Jag saknar min mamma då hon verkligen var min mamma. Jag saknar min mammas släkt, speciellt mina kusiner, men även min morbror och hans underbara fd fru, Inger. Jag saknar min vän Ingela, och minns både med glädje och fasa 😉 när vi umgicks varje dag under några år.

Det är nämligen så att hjärtat kan sakna med en enorm smärta, trots att de man saknar endast kräver ett samtal, eller ett besök. Många tror att det är när någon gått bort, som man börjar sakna. Det stämmer inte. Det är när de fortfarande finns kvar, när det finns en möjlighet att göra något, när man faktiskt gör ett val, som saknaden kan sätta in ordentligt.

Den saknaden är långt ifrån samma sak som en saknad efter en bortgången. En sådan saknad måste man lära sig leva med. En saknad efter det som finns någonstans i världen, en sådan saknad måste man göra något åt. Antingen glömmer man och lämnar det åt sidan. Det kan vara så att man måste inse att det inte ger något att sakna, eller man kommer ingenstans. Man måste glömma även där…

Eller… Så måste man göra något åt sin saknad. Antingen ringa, hälsa på, maila, kontakta på FB eller något annat socialt. Sådant är livet… Sakna, men välj sedan vad du ska göra med den saknaden. Den kan ge dig något, eller ta något ifrån dig. Den kan få dig att gå vidare, eller trycka ner dig så du mår dåligt.

Jag väljer att göra något åt det och gå vidare. Jag väljer att ta tag i min saknad, och må bra. Jag väljer att ikväll sitta med min sambo, då vi firar 6 år och 5 månader tillsammans. Jag väljer att möta kommande dagar med att ta hand om den där känslan av att jag saknar. Jag skjuter inte bort det då jag mår dåligt av det, utan jag väljer att mota varje saknad med en slags glädje och inse att en stor del av livet faktiskt består av saknad…

Jag är lycklig, även om jag just nu hade velat vara på tjejfest med Mallan, Lena, Maria, Anna och Sussi…

Kram till er alla!!! <3

2 reaktioner på ”Fredagkväll

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.