Bodyworkout
Jag har inte tränat (förutom promenader och liknande) på väldigt länge nu. Jag gillade verkligen att vara på Inpuls, men det blev för mycket. Jag var där 3-4 gånger i veckan, mest under veckorna, vilket ledde till att jag knappt var hemma. När jag väl kom hem var det stressigt. Så jag bestämde mig för att ta en paus från gym ett tag.
Under en av promenaderna som jag hade med Lena, så frågade hon om vi inte kunde börja träna på Sundis (sporthallen i Sunderbyn). På torsdagar och söndagar har de ett pass som heter Bodyworkout och det är blandat med både kondition och styrka. Jag lovade att hänga med på det.
Men sen har vi varit sjuka och det har varit än det ena, än det andra, så vi har inte kommit igång med det där. Vi bestämde att köra i söndags, men då hade Lena sådan hemsk hosta så det blev inte. Vi bestämde då att köra på torsdag, dvs idag.
Jag hörde inget mer från Lena, och eftersom jag är grundslö (alltså att vara slö är en stor del av mig och jag måste alltid övertala mig till att träna) så hoppades jag att hon fortfarande hade hosta.
I morse kom sms:et. ”Vi kör väl ikväll? Vi möts där!!”
Fan…
Det var ju bara att ställa upp. Har man lovat så har man. Ingen ursäkt hade jag heller… Så 18.30 stod vi där i hallen, beredda. Och jäklar oxå vad kul det var. Men det är ju så det är. Det ÄR kul att träna, man måste bara ta sig dit.
Efteråt var vi helt slut, och svetten lackade rejält. Men vi bestämde att köra på söndag igen. Jag vet att jag behöver detta. Mina skuldror, axlar och nacke mår inte bra av att inte träna. Jag vill må bra, jag vill inte ha ont, jag vill inte lida. Så det är bara att ta tag i det. Även om man faktiskt skulle kunna säga att man lider på ett sätt när man tränar, men det är ju ett positivt lidande. Typ… 😉
Whoo hoo… Nu kör vi! 🙂
I väntan på start