Träningsgrupp, gestapotränare, knockad katt

Idag for jag, precis som alla måndagar, iväg till Inpuls och träffade min kära träningsgrupp. De är så bra och fina i min grupp, det måste jag säga. Vi kommer väl överens och eftersom vi alla har ett och samma mål, vår hälsa, så har vi alltid något att prata om och vi blir inspirerade av varandra. 🙂

Efter den teoretiska delen idag, så skulle vi träna spinning. Jag vet redan innan vad jag tycker om det, nämligen illa. Eller det är väl inte helt sant, jag har en kraftfull hatkärlek till spinning. Och med en gestapotränare på ledarcykeln så visste jag vad jag hade att vänta.

Vi cyklade i 30 minuter och det var fruktansvärda minuter. Eller de fem första var bra, men sen började musklerna i benen skrika högt i plågor. Men hon där framme bara fortsatte skrika och jag som är som en liten mes och lyder mina ledare ständigt, jag kämpade på.

Det där är hatdelen av spinningen. Kärleken kommer i den sekund träningen är över. När man känner sig skakig i benen och tror inte man kommer orka gå ur lokalen ens. Det är då man inser hur jäkla duktig man varit och om inte lilla gestapo där framme hade gapat, så hade jag inte tagit i med all min kraft. Och då hade jag inte mått så FANTASTISKT bra efteråt. Finns ingen träning som får mig må så bra efteråt som spinning. Det finns roligare träningar, men spinning får mig att må bäst.

När jag väl kom hem och började elda, så tänkte jag att jag dammsuger när jag ändå väntar på att jag ska hämta mer ved. Bill som är så fruktansvärt rädd för dammsugaren sprang och gömde sig när jag berättade vad jag skulle göra. Men sen mitt i allt så fick han för sig att springa från sitt vanliga gömställe. I den vevan fastnade jag med dammsugarslangen i ett dörrhandtag och råkade öppna dörren precis när Bill sprang i full galopp förbi. Men han såg inte dörren och sprang rätt in i den.

Stackarn, han såg alldeles groggy ut. Men jag skyndade mig att dammsuga klart och ställde undan dammsugaren. Bill kom då fram och såg rätt ok ut ändå, men jag var lite rädd att han skulle fått hjärnskakning (kan katter få det?). Nåja, nu har jag haft koll på honom och han är helt normal. Tur det… Lille gulle-Bill…

Jaha, då ska jag väl ta och hitta på mer att göra här innan kvällen är slut. Ha det bra alla!

KRAM <3

Min hatkärlek, spinningspinning-1

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.