Tandlös gumma

Ja, detta blev ju minst sagt en dag jag inte kommer att glömma i första taget. Jag har skrattat och gråtit om vartannat….

Morgonen började bra. Jag hade en bra dag och trots att jag var trött och det var segt att stiga upp, så var humöret på topp.

Jag har en svaghet och det är godis, så när min härliga kollega Anna-Lena kom med en stor påse godis, så bestämde jag mig för att jag skulle smaka. Trots att jag inte äter godis egentligen, men det är ju påsk.

Jag kan säga att det var det första otroligt dumma beslutet jag tog. På rasten så tog jag då godis. Det gick bra. Jag åt en skumhare med choklad och en annan godsak. Sedan skulle jag bara ta EN till och tog då mitt andra dumma beslut. Jag valde en sk ”snöboll”. En rund seg kola. Den var sååå god och jag nöjt när jag tuggade. Plötsligt så kände jag att det kändes konstigt i munnen, och svalde kolan.

Ner i magen for den, tillsammans med min bro bestående av tre tänder. Jag blev helt i chock och rusade i väg till spegeln. Jo visst var de borta. Hela högra nedre sidan är helt tom på tänder…!!! Jag slängde mig på telefonen och ringde till tandläkaren och fick en tid kl 13. Jag skrattade länge och väl tillsammans med mina kollegor och vi hade många tankar och funderingar kring detta.

När jag kom till tandis och fick träffa min tandsköterska (som var den som svarade i telefon tidigare), så sa hon att hon inte först känt igen min röst när jag ringde. Hon sa att det lät som jag talade någon slags västerbottensdialekt. Det hade jag inte hört själv, men det är inte omöjligt eftersom jag faktiskt kommer därifrån. Vi kom fram till att det berodde på att jag var så uppjagad och stressad när jag ringde, så då kom ursprunget fram. 😉

Hur som helst. Mitt tandläkarbesök slutade med att jag gick ut därifrån med en förpackning plasthandskar och med orden ”Hör av dig när du har bron”… Jag tror jag DÖÖÖÖÖÖÖR. Hur i hela friden ska detta gå!? Jag är otroligt kräsen och pedant och mycket äckelmagad. Att jag klarat av att ta hand om två små barn, är ju en gåta i sig. Så hur fasen ska detta gå.

Jag har faktiskt skrattat en del här hemma. Men även gråtit. Jag vet inte… Hur ska jag klara detta…? Suckans sucka…!!!

Tyck synd om mig, snälla!

Kram till er alla.

• ← Våffeldagen
• Jag finns kvar! :) →