Strul, trött, ensam
Här sitter jag nu. Helt ensam i ett väldigt tomt hus. Tomt på annat liv än mitt. Människoliv, för det finns två kattliv, men de gossarna har kurat ihop sig framför brasan som falnar.
Idag blir det ett kort inlägg, för jag har inte humöret att skriva nu. Mitt älskade jobb började och slutade på samma sätt. Genom strul. Jag hatar när det strular. Jag älskar teknik, men inte när den får för sig att göra saker som inte passar mig.
Dessutom är jag väldigt trött. Jag är extremt sömnkänslig och eftersom jag sov en timme mindre inatt än jag brukar, så är jag helt ”förstörd” idag. Trött och vill bara vara ifred.
Vara ensam är för mig att läka. Det är då jag kan samla mina intryck och tankar. Få dem att landa på rätt ställen i hjärnan. Låta tystnaden tala till mig och få min kropp att varva ner.
Ikväll behöver jag det, för att imorgon kunna vara igång som vanligt igen. (Fast jag var på spinning efter jobbet, så jag har oxå varit duktig).
Därför ska jag avsluta detta inlägg redan nu och helt enkelt läka i min ensamhet.
KRAM <3
