Spindel-helvete
Morgonen började med en skräckupplevelse. Jag var som vanligt den som kommit först till baracken och hade hämtat kaffe, vatten och kände att det var underbart ute. Jag insåg att jag var törstig, tog flaskan, lutade mig bakåt och drack. Stolsryggen vickade bakåt och min blick föll på taket ovanför mig. Där satt en spindel!!!
Jag rusade ut ur kontoret och in i växelrummet. Jag var ju ensam så jag tänkte att jag väntar tills någon kommer och räddar mig. Inser då att jag från växelrummet inte hade någon koll på spindeln och tänkte att jag skulle ju inte kunna befinna mig i kontoret om den plötsligt var borta. Jag rusade tillbaka och såg att spindeln var kvar. Jag ställde mig i dörröppningen och väntade. Där fick jag stå i säkert 15 minuter innan någon kom.
Det blev Siv som räddade mig. Hon ställde sig på skrivbordet och plockade ner spindeln. Hon tappade dock den, så den föll på mitt tangentbord men lyckades plocka upp den igen. Siv dödar tyvärr inte spindlar, men hon bar åtminstone ut den.
Det jobbiga när något sådant har hänt, är att jag hela dagen haft ett öga mot taket och väntat mig fler spindlar. Ett tag tyckte jag att jag såg ett spindelben mellan plattorna, så jag hämtade Anna-Lena så hon kunde undersöka saken. Hon försäkrade mig att det enbart bara var en liten spricka. Puh… Detta är ingen lek och nu börjar helvetet… Spindelhelvetet… Ingen ro i kroppen…
Nåja. Imorgon fredag. Hoppas på en spindelfri sådan!