Sorgens dag
Idag har det hänt det där som inte får hända. Första gången jag hörde om det var det i USA men det spred sig och jag minns skräckkänslorna när det hände i Finland. Nu har det hänt i Sverige. En galning har gått in i en skola och mördat människor…
Det är så fruktansvärt och det går inte att beskriva med känslor vad man känner eller hur själen värker av sorg. Jag tänker på de stackars anhöriga och hur de måste vara i chock över det som hänt. Jag gråter, både inom- och utombords. Jag kan inte förstå. Det går inte förstå.
Jag brukar säga att jag vill inte gå ut och gå på kvällarna för det är så mörkt och otäckt ute. Någon sa att det var ju bara och gå, inte händer det något. Men uppenbarligen fungerar det inte så. Det finns människor som går in i en skola och dödar barn och vuxna! Jag vet att det inte är troligt att det händer igen, men det kan ju faktiskt hända. Det kan hända vad som helst. Det har hänt många andra saker bara idag, och det kan hända varje dag.
Man brukar ju säga att man ska ”leva livet”, ”man lever bara en gång” eller ”jag kan ju falla ner död imorgon”. Och det tror jag på och står jag för. Men när jag säger det så finns det inte i min värld att man blir mördad på en skola.
Jag är så ledsen över det som hänt, och som sagt, jag lider verkligen med de drabbade.
Peace and out!
Tänder ett ljus för de i Trollhättan