Jennys sida

Sofias tal

Det är många som har haft det jobbigt i livet, på ett eller annat sätt. Min dotter är inget undantag. När hon gick i gymnasiet fick hon skriva ett tal, och hon valde att göra ett om den inre resan. Det är nu flera år sedan hon skrev detta, men jag berörs av det ännu. Läs det gärna, om ni vill:

Alla har vi en resa vi måste göra, den så kallade inre resan.
Ibland har vi själva fått välja hur vi vill göra den, och ibland väljer resan oss.
I boken ”Jag behöver busschauffören” skriver Solja Krapu ”Om jag tar med dig på en resa, om jag berättar en historia, är det andra regler som gäller. Inte självklart mål, inte rakt utstakat spår, inte logisk ordningsföljd”.
 


Det är så sant, en inre resa har regler som inget annat har.
På din inre resa kan vad som helst ske.
 


Vi har alla en fantastisk resa med oss i bagaget, och den kommer fortsätta så länge vi lever. Om jag hade fått styra min resa själv, hade jag velat ändra vissa saker. Men det är jag rätt säker på att vi alla vill.
 

Eftersom jag är värdelös på att skriva tal, vill jag berätta om en del av min inre resa. Den delen som jag tror har stärkt mig mest.
 


Tänk er att som fjortonåring få höra av två relativt okända människor:
”Packa ner så mycket du kan och som får plats i dina väskor. Du ska få flytta härifrån, till ett ställe där du kan få hjälp.”
De orden fick jag höra när jag var en rädd och mycket osäker liten fjortonåring.
Just i det ögonblicket, rasade min redan trasiga värld ihop till en liten hög av aska.
Jag skulle lämna min värld, allt jag kände till och visste om.
Jag skulle lämna både min mor och min far.
Jag skulle bo i ett hus, fyllt med totala främlingar.
En halvtimme senare var bilen packad, alla papper underskrivna och jag hade sagt hejdå till min mor, utan att ha någon aning om när jag skulle få träffa henne igen.
 


Jag skulle kunna prata på om den tiden i flera timmar, tro mig!
Men i det ögonblick, när jag satte foten i det stora gula huset utanför Skellefteå, huset som då blev mitt hem, just då, tog min resa en drastiskt vändning.
 


Jag vill lite snabbt berätta att jag inte alltid har varit den tjejen ni ser idag.
Innan jag flyttade till det huset, använde jag mina knytnävar i princip varje dag.
Jag kan inte räkna på båda mina händer, hur många gånger jag behandlat folk som skit och försökt trycka ner dom så långt jag bara kunde.
 

Ofta när vår resa tar en vändning så blir vi arga. Vi förstår inte varför det händer.
Precis så reagerade också jag.
Men min fråga är, varför gör vi så?
Varför reagerar vi så på förändringar?
Jag menar, det är väl inte så tokigt när saker blir annorlunda?
 


Den inre resan kan jämföras med en berg- och dalbana. Det kan gå upp, eller så kan det gå ner.
Sällan håller den sig plan. Alltså precis som en berg- och dalbana.
 


När jag flyttade hem igen åkte jag i en berg- och dalbana som mest bara gick uppåt.
Jag träffade en kille, blev jättekär och allt var toppen fram tills vi gjorde slut.
Från den dagen åkte jag i en annan berg- och dalbana, och den gick bara neråt.
Den banan nådde sin totala botten när jag blev utsatt för en våldtäkt…


Så när jag väl hamnat på den djupaste botten var det bara att kämpa sig upp igen, upp mot toppen.
 


Men vem visste att den inre resan skulle vara så jobbig att vara med om?
Jag hade ingen aning om att det skulle ta mig fem år att få kliva på den där berg- och dalbanan som gick uppåt igen.
 


Varken min inre eller yttre resa har varit lätt att vara med om. Men den har gjort mig till den jag är idag.
Och jag är stolt över den personen jag är, just i detta nu.
Mina resor är någonting som ingen person i hela världen kan ta ifrån mig.
 


Med det sagt vill jag bara säga till er som läser:
Var stolt över dig själv, du är en fantastisk människa.
Vårda din resa, för en dag kommer du vilja titta tillbaka på den och jag vill att du ska känna dig stolt över det som varit.
Ångra ingenting, utan ta lärdom av det du varit med om.
 


Kort och gott: LEV LIVET!

Peace and out

Min älskade dotter

Sofia

 

One thought on “Sofias tal

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Scroll To Top