Minnen i ett tomt hus

Idag har vi fortsatt att rensa i mammas hus. Jag kan inte sluta förundras över hur man minns olika saker hela tiden när man ser olika saker…

Jag hittar koppar som jag minns exakta tillfällen då jag drack ur dem. Jag hittar kaffeservis som är min, mamma skulle låna den när Mathias döptes och den lånar hon än tydligen… Jag hittar kastruller som jag minns att jag gjorde mannagrynsgröt i. Jag hittar lagerblad som mamma alltid hade i sin speciella gryta hon tillagade. Jag hittar pepparkvarnen Bernt köpte för han ville också ha en elektriskt, precis som vi. Jag hittade även de två små knivarna som mamma och Bernt använde varje lördag förmiddag när de skrapade sina Trisslotter.

Allt detta gick bra och jag tyckte det var roligt att få se allt detta igen. Det är tråkigt att jag inte kan skapa nya minnen, men jag vill verkligen ta väl hand om de som jag upplever som fina minnen.

Men, när jag kom till Grants sko… Då brast det. Grant var Bernts häst som han hade innan han träffade mamma. Han älskade den hästen som en mamma älskar sitt barn. Det var en stor arbetshäst som Bernt red och tog väl hand om. Jag minns alla gånger han berättade om Grant och hur stolt han var när han red. Jag minns hur han berättade att han älskade känna det kraftfulla muskulösa djuret under sig, som sprang allt fortare genom ängarna. De som känner Bernt mest som han var när vi bodde i Sunderbyn, kanske inte kan tänka sig honom på en häst. Men jag vet och jag minns den glimten i hans ögon när han tänkte på sitt älskade djur.

Nu finns varken Grant eller Bernt kvar. Men minnen finns. Och i en enda liten sak, som tex en hästsko, kan så många minnen finnas. Jag sparar inte så mycket, men hästskon ska jag ha kvar. Med den ska jag minnas hur Bernt satt i hans hörn i hans del av den bruna soffan och berättade sina minnen.

Tänk att det kan finnas så många minnen, i ett nästintill tomt hus…

KRAM <3

Dessa knivar skrapades det Trisslotter med i många årSkrap_01Grants hästskoHästsko_01

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.