Mamma
För exakt 3 år sedan idag befann jag mig i Stockholm. Precis när vi skulle äta lunch på Pizza Hut på Söder, så ringde telefonen. Jag sa till Mikael att beställa en Ceasarsallad och ett glas vin medan jag tog samtalet. Jag visste att du var dålig och jag visste att jag inom kort skulle få ett tungt besked. Men fast jag visste, så var jag inte förberedd.
-Jenny, det är över nu.
När jag hörde orden som den underbara Camilla från hemtjänsten sa, så stannade världen. Jag snurrade in mig i ett draperi och kämpade för att inte ramla ihop. Jag fick höra hur hon hade tagit det bra, hur hon hade vetat vad som skulle ske, hur det ändå varit lite jobbigt de sista minuterna och hur hon sedan hade somnat in. Vid hennes sida fanns två av de bästa hemtjänsttjejerna, och den underbara grannen Johanna.
Jag minns hur jag lyssnade och kämpade för att hålla ihop. Jag minns hur jag grep efter ett halmstrå av normalitet och frågade efter Johanna. Fantastiska Johanna som vi känt i 30 år, som var bara ett barn när vi alla flyttade till det nybyggda området. Johanna som varit ett otroligt stöd till mamma åren efter Bernts död.
När Johanna kom till telefonen så fick vi inte fram några ord. Johanna grät. Jag grät. Jag tackade för att hon varit där, så att mamma hade en välbekant, genomsnäll människa vid sin sida. Jag stod på en restaurang i Stockholm inlindad i ett draperi medan mamma låg avliden i sitt hem i Sunderbyn.
Jag har aldrig känt mig så tom och rädd. Tom för att mamma inte längre fanns. Tom för att jag kände mig så otroligt ensam, trots att jag har massor av människor runt mig. Men inte mamma, hon som alltid funnits där, delat födelsedag med mig, aldrig varit längre bort än ett telefonsamtal. Rädd för att jag inte visste hur jag skulle klara alla måsten som nu lades på mina axlar, rädd för allt ansvar som jag inte ville ha, rädd för framtiden.
Jag kände mig också arg. Arg för att min mamma vid 62 års ålder skulle dö, för att hon inte fick bli lika gammal som hennes mamma. Arg för att hon var sjuk och för att mina barn inte fick träffa henne mer. Arg för att hon skulle dö två månader innan hennes barnbarnsbarn skulle födas. Kunde hon inte levt så hon hade fått träffa Valter?
Så Mamma. Idag vill jag visa dig ditt barnbarnsbarn. Valter Tage Erik. Han är född den 2 maj 2014, exakt 55 dagar efter din död. Han tog länge på sig i magen innan han kom ut, men han är en kille som inte har så bråttom. Han älskar att se Martin, Bilar och Blaze på tv. Han gillar inte hundar, men tycker katter är helt ok. Han är fantastiskt söt och jag kallar honom jämt Mathias, för han påminner så mycket om Matte när han var liten.
Mamma… Jag ville så gärna att du skulle fått träffa honom. Jag minns hur glad du blev när jag berättade att Fian skulle bli mamma. Hur vi pratade namn (och nej, Volvo var aldrig ett alternativ) och önskade att allt skulle gå bra. Mamma, det gör det, det går bra. Och namnet blev Valter, det finaste namnet för honom.
Idag är det internationella kvinnodagen. En viktig och stor dag, men för mig har det ingen betydelse. För denna dag förlorade jag dig, den kvinna som såg till att jag finns.
Tack för livet, mamma. Jag hade önskat att du också hade haft det kvar. Jag saknar dig.
Alltid, men extra mycket idag.
KRAM mamma <3
Mamma som ung
Här döps jag och min kusin. Mamma och jag till höger och min kusin Catharina (tror jag), nere till höger. Min faster Monica och min kusin Jonas till vänster, och min faster Marie (tror jag) nere till vänster.
Här mamma är VALTER <3
(Klicka på bilderna för att se dem större)
Ja, här sitter jag och storgråter!!
Älskade älskade mormor <3
Ja, älskade älskade människa… <3
Så fint skrivet , blev alldeles rörd. De är så märklig känsla när någon så nära en dör. De går liksom inte att greppa. Vet hur gärna Sofia ville att mormor hennes skulle få träffa Valter, hon pratade väldigt mycket om din mamma och Bernt då vi gick gymnasiet. De är så sjukt hur livet kan vara så orättvist, varför man ska behöva ta farväl av dom som står en så nära och som alltid funnits där. Tusentals styrkekramar till er båda två! Vi får glädjas åt att ha de bästa skyddsänglarna som vakar över oss.
Tack Sarah! Jag blev väldigt rörd av din kommentar oxå. Och du har sååå rätt, våra nära som gått vidare är nu våra skyddsänglar. Många kramar till dig! ❤
?❤❤
❤❤❤
Jag hade förmånen att känna din mamma sedan början av 80-talet. Det var en av de snällaste
varmaste personer som fanns. Min pappa anställde henne och det var han djupt tacksam över. En anekdot från när hon skulle börja har jag fått berättar för mig. ”Pappa fick ett samtal i samband med att han skulle anställa, det var Inger som ringde och sa att han inte fick anställa nån innan hon hade fått träffa honom. Han hade vad jag minns redan beslutat sig för en annan men avvaktade till Inger kom, då fanns ingen tvekan, hon blev det och vilken tur…… ” Inger hade ju en jäkla kapacitet och det behövdes aldrig kontrolläsas det hon skrivit på maskin…. Hon kunde sitta med en hand på räknemaskinen och summera saker samtidigt titta på oss och prata, allt gick med en rasande fart. En enda gång på över tretti år såg jag henne arg, det var på mig. Orsaken var fullt förståelig, jag
råkade lägga en pärm på hennes tangentbord och raderade en halv dags arbete. Vi behöll kontakten i alla år, och senare när jag startade eget så ”bestämde” Inger att hon fixar bokföringen. Behöver jag tillägga att det var gratis. Det är en stor sorg att hennes och Bernts liv tog slut alldeles för tidigt. Jag är idag tacksam att jag besökte henne några månader innan hon gick bort. Även då, fast hon var märkt av sina sjukdomar fanns ju det knivskarpa intellektet och hennes rätt råa och brutala humor kvar.?? Jo, Jenny! Du hade en mycket fin mamma att vara stolt över och jag förstår att saknaden är stor. Inger var väldigt stolt över dig också, ingen dag gick utan att hon med stor entusiasm pratade om dig, inte minst när hon skulle bli mormor! Slutligen så hoppas jag att hon har det bra där hon är nu.?
Tack Fredrik. Tack tack tack för att du delar dessa minnen. Det är så värdefullt för mig att höra. Jag vet att hon alltid tyckt så bra om er, alla Danielssons. ❤ Kramar i massor, fina du! ?