Hej mamma

Hej mamma.

Jag minns när du och jag satt i lägenheten i Lycksele (den bredvid djurparken) och åt middag vid skärbrädan. Alla saker var packade för vi skulle flytta till Alf Nilssons hus. Det var så mysigt, där vi satt och jag minns att jag tyckte du var vacker med dina fräknar, ditt ljust röda hår och ditt leende.

Jag minns när du gav mig en hel låda med sega råttor från gubben i kiosken, för att det var mina älsklingsgodisar.
Jag minns den där gången du kom till skolan, för jag skulle vara lucia.
Jag minns när du lät mig skaffa en katt.
Jag minns när vi åkte i din bil längs “kroki-vägen” mellan Lycksele och Medle.

Jag har så många minnen med dig. I hela 41 år har jag samlat på dem och alla finns här inuti mig. Just nu är det lite jobbigt att tänka på många av dem. Det är extra svårt eftersom jag vet att jag aldrig mer kommer att få ett nytt minne med dig.

Jag saknar dig, mamma. Jag visste att du var sjuk, men du åkte så fort. Jag hann inte med. Var du tvungen att fara när jag inte kunde vara med!? Jag blir så arg på dig för att du fick så bråttom. Samtidigt så vet jag att du vet att jag inte ville vara med. Jag vet inte hur jag skulle ha orkat att se dig somna in för evigt. Jag är så glad över att du hade tre fantastiska människor hos dig, och att du inte var ensam, men jag är glad över att jag inte kunde vara där.

En av de sista sakerna du sa till mig var att jag var knäpp för att jag inte trodde du kände igen Mathias. Din sarkastiska humor höll sig fast hela livet. Du var lite rå och hade ganska tufft sätt och en stark vilja, men samtidigt vet jag att det fanns så otroligt många varma sidor av dig. En vän från min barndom skrev till mig: Jag minns känslan när man var hos er, det var så kärleksfullt och tryggt. Jag är glad att fått uppleva hur det var. Ni var en viktig del i min barndom och både du och din mamma har gjort bestående intryck.
Mamma… Du gjorde intryck på denna tjej. Och jag har fått höra av så många andra att du gjort så bra saker för så många och det gör mig så stolt!

När jag kommer till ditt hus, så plingar jag på, öppnar och ropar hallå. Du svarar inte. Jag vill att du ska svara. Jag vill höra dig fråga vem det är. Jag vill höra din glädje över att jag kommer och jag vill höra dig klaga över vad jag inte köpt. Jag vill att du sätter dig upp och röker en cigg medan jag surrar på med dig om massa meningslösa saker.

När jag kommer till dig nu, så svarar ingen och det luktar ingen rök. Det är ingen tv på och nästan inga lampor. Sängen du låg i är borta, så även dina rullstolar och andra hjälpmedel. Allt du hade för att klara dig är borta. Och så även du…

Mamma, jag vill att du kommer tillbaka. Jag vill ha dig HÄR. Jag vill inte att du ska vara borta för evigt. Hur ska jag kunna fråga saker om min barndom? Hur ska jag kunna få veta vem alla är på foton som jag hittar? Jag vill veta mer om min historia, jag vill ställa frågor, jag vill få svar.

Nästa vecka ska jag och några fler följa dig till “sista vilan” som det heter. Men jag ser det inte så, utan jag ser det som att vi ska följa dig på resan till Bernt. Jag vill inte… Trots alla besök på apotek och affärer så tar jag hellre det än att vara här utan dig. Jag hann inte prata färdigt mamma. Jag vill prata mer… Kan vi inte ha några samtal till?

Mamma, jag vet att du äntligen mår bra. Sjukdomen och saknaden av Bernt tog alldeles för hårt på dig och du slipper det nu tillslut. Men jag tänker ändå vara lite arg över att jag inte fick behålla dig längre och att du bara blev 61 år, vilket är alldeles för ungt. Så det så…

Men trots min sorg och ilska, så måste jag ändå ta farväl, för du är redan på väg. Du får sista ordet och mina ord får inga svar. Men jag ska tänka på dig varje dag, precis som jag tänker på Bernt. Jag ska tänka på att du är en ängel och att du vaktar över mig. Men mamma, vakta extra mycket över Fians barn. Hon/han föds snart och du måste vara barnets ängel. Det är ditt uppdrag, eftersom du åkte till himlen innan barnet kom.

Jag saknar dig så fruktansvärt mycket…

Hej då mamma.

13 thoughts on “Hej mamma

  1. Dotter

    Jag saknar henne så mycket <3
    Jag önskar också att hon kom tillbaka! Hon skulle ju träffa mini! Hon skulle ju bli gammelmormor ju!

    Det är inte rättvist alls, hon var för ung! <3

  2. Sanna

    Svårt att finna ord när jag vill skänka dig tröst. Mina tårar bara rinner när jag läser ditt brev till din mamma, min faster.

  3. idamärtha

    Älskade,älskade Jenny<3
    Det rinner stora,stora tårar på mina kinder.
    Vilka underbara ord du säger till Inger, klart hon hör dom.
    Hon är för alltid med dig i ditt hjärta, o att hon vakar över dig o Fia o mini är jag helt övertygad om.
    Även Matte o Mikael.
    Du får glädjas över tiden ni har haft tillsammans både på gott o ont, men en sak ska du veta att din mamma var den bästa mamman för dig.
    Hon har format dig till den du är, mjuk, stark, villig, tålmodig o godhjärtad.
    Det är aldrig "upptaget" på linjen hädanefter när du ringer till henne.
    KRAMAR i massor till er alla.

  4. Lena

    Förstår dig. Att mista sin mamma var nog det jobbigaste som finns. Finns alltid här för dig Jenny om du behöver prata. Jätte kramis från mig//Lena S

  5. Pingback: Tjoho :) – Jennys sida

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.