Hänt sen sist

Nä men hejsan. Här är jag igen… 🙂

Vad har hänt sen sist kanske ni undrar? Ja, vad var det jag skrev sist…? Jag skrev att jag såg fram emot helgen och på jobbet pratade vi vin… Helgen har nu passerat och en ny vecka har påbörjats.

Slutet på förra veckan bestod av att en god vän till mig fick ett helt underbart besked, och man kan på ett sätt säga att en ny del i hennes liv har påbörjats. Jag är så otroligt glad för hennes skull och att det blev som hon önskat. Sådant är viktigt för mig, att mina vänner får det bra.

Jag vaknade tidigt i helgen och framför allt på lördagen var det värt det, för jag fick se Kalla ta ett OS-guld. Det är absolut inte lika viktigt som att vänner mår bra, men det är kul att se någon bli så genuint lycklig när de presterat så bra som Kalla gjorde. Så det gläder mig.

Men något som gjorde mig lite extra glad i hjärtat den här helgen, det var när jag fick träffa min älskade brorson för första gången. Jonatan. En underbar liten gosse som föddes i november och som i helgen döptes i den gamla kyrkan i Jokkmokk.

Jag och Mikael åkte upp och trots noga beskrivningar från min kollega Jim så hittade vi inte riktigt till kyrkan. Det berodde nog mest på att jag inte riktigt trodde att Jim hade rätt, vilket var urkorkat av mig eftersom Jim är i från Jokkmokk, men vi hittade i alla fall till slut.

I kyrkan mötte jag Urban, Emma och Jonatan. Älskade lilla familjen… Urban är 16 år yngre än mig, och närmare min dotter i åldern än mig, men jag är OTROLIGT stolt över att jag har en bror. Jag fick även träffa min pappa och hans fru (Urbans mamma), och mina styvsyskon. Jag var så lycklig.

Och framför allt över få se och känna på Jonatan. Detta lilla lilla barn, med knubbiga kinder och nyfikna ögon, om jag faktiskt är faster till. Det berörde mig mer än jag trodde.

Så mina nära och kära, släkt och vänner. Mina trogna läsare och även mina sporadiska. Alla ni som står ut med mitt larviga bloggande och mitt fåniga skrivande. Med varierande innehåll som är allt mellan recept, svammel och djupare tankar. Idag sträcker jag på mig där jag nu sitter och är lycklig för att jag får kalla mig faster.

Med det sagt ska denna faster, kvinna, sambo, människa, det vill säga jag, gå och vika tvätt. Var sak har sin charm i livet. 😉

Kram!

Vi tog en selfie jag och Jonatan <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.