Grannar

Har ni väntat på mitt inlägg idag? Jag hoppas det. Det har varit FULLT upp idag, så jag hann inte före jag flexade in. Jag hann inte på lunchen eftersom jag gick iväg med Mallan och köpte lunch. Har sedan varit på massa ärenden efter jobbet och när jag väl skulle blogga, så ville inte Rosa (min lilla bärbara dator) vara med. Hon fungerade fint, förutom att hon inte ville koppla upp på Internet. Jag orkade inte engagera mig i det längre, så jag har satt mig bredvid Big Beauty (min stationära dator).

Idag har jag hälsat på hos en av de mest fantastiska människor jag känner. Hon och hennes familj är så underbara och jag vet inte hur jag skulle klara livet utan dem. Det skulle jag ju, men de gör ju mitt liv SÅÅÅ mycket lättare. Det är nämligen min mammas granne Johanna och hennes man + barn. De hjälper mig att skotta på vintern, och nu hade de till och med krattat. Alla vet väl vid det här laget, att jag hatar trädgårdsarbete. Det gör faktiskt Johanna också, men ÄNDÅ hjälper de mig. Fast det var visst Johannas händige man Magnus, som hade krattat. Han skulle även ta bort ett träd som växt fel. Fantastisk man.

Johanna har jag känt hur länge som helst. Sedan jag var 12 år. Då flyttade vi till Sunderbyn och blev grannar. Hon har nu köpt sina föräldrars hus och bor därför granne med min mamma. Hon har faktiskt räddad livet på min mamma en gång. Och jag överdriver inte. Hade inte Johanna förstått att något var galet inne hos mamma och oroligt ringt mig, så hade jag inte hittat mamma i tid. Hon var otroligt nära döden och det var bara tack vare Johanna som mamma överlevde.

Tänk va? Har ni sådana grannar? Det har inte jag. Det är nog inte många som har det. För Johanna m. fam. är ”one of the kind”.

Så idag var jag och köpte lite presenter till hela familjen. Alla fick en slags gåva. Jag kan aldrig förklara hur mycket jag uppskattar dem, men det gör jag verkligen.

Detta inlägg var egentligen inte menat att bara handla om familjen bredvid mammas hus, men nu blev det så. Ni får liksom ”take it och leave it”. Jag vill med detta säga att det faktiskt finns människor där ute, som bryr sig. På riktigt. Inte av nyfikenhet, eller för att få en chans att skvallra. Utan för att de är genuint omtänksamma personer.

Peace and Out <3

(Imorgon blir ett annat slags inlägg)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.