Etik i sociala medier
Igår var jag på ett mycket intressant seminarium. Att just JAG tycker att det var intressant är nog till stor del för att jag älskar sociala medier. Jag använder främst Instagram, Facebook och denna blogg, men jag har även Snapchat, Twitter och liknande.
Det finns många lagar och regler och alla de ska man absolut följa. Men sen finns det en etik som är lite i gråzonen mellan lag och vad som är ok. Det är inte alls lätt att följa dessa etiska sätt att tänka, för jag kanske inte har samma etiska tankegångar som du har. Jag har trampat i klaveret ibland, och fått ta bort (eller valt att ta bort) inlägg och delningar som jag efter stundens iver insett att det inte varit ok.
Får man lägga ut bilder på barn i sociala medier. Jag brukar inte det, jag brukar fråga först och ibland har jag fått nej. Ibland har jag missat och blivit tillsagd. Det har jag FULL respekt för. Föräldrarna måste bestämma.
MEN, även om föräldrarna säger att det är ok, så kanske barnet inte kommer att tycka att det är ok när de sedan växer upp. När det väl finns ute på nätet så går det inte att ta bort. Punkt. Föräldrar har laglig rätt att bestämma, men är det etiskt riktigt…?
På detta seminarium var det en professor från Lunds universitet, som hade en föreläsning om just detta med att lämna ut allt och alla på världens alla sociala medier. Han ifrågasatte starkt alla program om sjukvården. Är det verkligen ok att filma svårt sjuka människor och olyckshändelser? Har de anhöriga rätt att ge tillåtelse? Om patienten ger sitt ok, gör de detta för att de ska få bättre vård? Det har faktiskt hänt att patienter fått mer uppmärksamhet av sjukvårdspersonal ”bara” för att de är med i tv. Är det ok? Är det rätt mot andra patienter?
Om jag skriver att en manlig kollega till mig satt och svarade i växeln och gjorde si och så, då vet inte så många vem jag menar. Men eftersom det bara finns en man på mitt jobb, så vet ju alla mina kollegor vem jag menar, den manliga telefonistens anhöriga vet, alla som ringer till växeln och får prata med honom vet… Så är det ok att skriva om honom utan att fråga? Jag nämner inga namn, men många kan lista ut vem jag menar.
Ja, det är en himla massa att tänka på och jag skulle vilja lära mig mer om detta. Skulle jag bli forskare eller professor eller liknande, så skulle jag lätt välja något inom sociala medier. För jag älskar det, men jag vill oxå få till tänket ordentligt.. Jag skulle aldrig vilja vara utan mina kära sociala medier, det är då en sak som är säker.
Det går att skriva hur mycket som helst om detta, men jag ska inte göra det här och nu. Men jag var ändå tvungen att lägga över litegrann av min iver jag känner, ner hit till bloggen.
Ha det bra alla. Och tänk på lagar, skyldigheter, rättigheter och all ETIK på de sociala medierna.
Föreläsaren gav oss denna bok/häfte. Jag har inte läst den än men ska göra det inom kort. 🙂