Jennys sida

Avslut, syskon

Idag har jag varit på mammas bank och avslutat allt hon hade där. Har faktiskt sett fram emot det och riktigt längtat efter att allt ska vara avklarat. Men när jag sitter på banken och hör den fina bankkillen läsa upp det jag nyss sagt att jag vill ha, då blev allt svart. Det enda som finns kvar i min mammas namn är hennes konton på banken. Och när jag hör det han läser upp blir allt så definitivt…

”Här står det att alla konton Inger Björk har skall avslutats, bankfack skall sägas upp, allt övrigt skall sägas upp och stängas och Inger Björk avslutas från banken”

Ungefär så sa han. Jättefin bankkille, men hans ord gjorde att min mamma försvann från jorden för evigt… Det är ju inte sant, för min mamma lever hos mig, mina barn och hennes släktingar och vänner. Men ändå… Nåja, nu är det gjort i alla fall…

Efter det mötet träffade jag Mathias på stan. Det är så kul att träffa honom. Att umgås med sina barn är något som folk (inkl jag) inte riktigt gör nog ofta. Eller så är det för att vi träffas så sällan som vi har så himla bra ihop.

Ikväll lärde jag mig mycket om min son. Jag lärde mig att han, trots eller tack vare, sitt dataintresse är helt anti mot iPhone… Uj uj… Jag lärde mig att jag måste välja rätt ämnen att prata om, annars fattar jag inte vad han säger. Det är e-sport legender (som tydligen ska vara med i Mästarnas Mästare och är en IKON), det pratas om xxx-servrar, blablabla-spel och bibibi-grejer. Fattar nada (och ändå är jag teknikintresserad), men nickar och håller med. Tycker det är kul att han upptäckt en värld som är helt för honom.

Men det var några saker som min son sa, som värmde mitt hjärta extremt mycket. Det ena var när han berättade om hans fruktansvärda ilska över att en person sårat Sofia, hans syster. Han som själv kommit till ett stadium då allt bara fick vara, exploderade när personerna ifråga gick på syrran… Syskonkärlek, det är någon alldeles speciellt.

Mina barn är så olika. Socialt är den ena svart, den andra vit. Intressemässigt är den ena långt åt ena hållet, den ena långt åt andra. Klädintresset ska vi inte ens nämna. Men trots olikheten är de båda varandra så nära och jag, som mamma, kan inte vara mer stolt över dem båda.

När jag hör Mathias prata om en person i hans närmst6a närhet som har en psykisk diagnos, och hur han hanterar det. Då inser jag att min son är en fin människa. Min son har lärt sig att det finns så många olika typer av människor där ute och alla är värda en del av livet. Alla orkar inte med allt, men då får man vänta tills orken kommer tillbaka.

Jag har idag insett att min lilla fina son, har blivit en extremt fin vuxen man. Jag är så stolt som en mamma kan vara. Han kunde bli USA’s president, men jag skulle ändå inte vara mer stolt över honom då än vad jag är idag. Detsamma gäller hans syster. De kämpar på, båda på sina hörnor och de är så fina. Inte som alla andra, det är inte jag heller, men alla vi är så jäkla bra.

Så det så.

KRAM <3

Sonen (som hatar att vara med på bild)file_01

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Scroll To Top