Ämnen

Det är alltid lite spännande att fundera över vad som ska skrivas i bloggen vid just detta tillfälle. Just nu har jag ett flertal alternativ. Jag skulle kunna berätta om när jag spillde kaffe över mina rosa Converse idag. Eller när mamma berättade för sköterskan att hon är allergisk mot all mat som är dålig. Eller kanske när jag tittade ut till fågelbordet och det satt en hackspett där. Kanske om det tillfälle idag, när jag pratade med Mikael och han var så stolt över hur fin ”Lill-gumman pappas” hade blivit. Och han menar inte hans dotter Sofie, utan givetvis hans älskling Lizzie (båten).

Lite olika saker som händer i min vardag. Jag kände dock att inget av de ovanstående ämnena var det jag ville vidareutveckla just nu.

Istället sitter jag här och tittar på en kille som filmar en flygkrasch inifrån ett flygplan. Det gör mig väldigt påmind över min flygrädsla som jag ständigt har. Jag har inga problem med själva flygningen, men start och landning gör mig otroligt nervös och väldigt fokuserad på det som sker.

Det får mig att tänka på när jag sist flög tillsammans med mina vänner. Vi satt två och två, och jag satt bredvid min vän Lena. Jag brukar vara den trygga punkten i vår gemenskap. Jag vet var vi ska, hur vi ska göra det och tar annars reda på det. Jag är lite grann den där personen man kan lita på att jag ”fixar det”. Det är inte alls något som har att göra med att jag är bäst på något sätt. Jag är bara en person som lider av stort kontrollbehov och vill vara den som ordnar saker så jag vet hur allt ska bli.

Start och landning på ett flygplan har jag ingen kontroll över och där blir jag rädd. Min vän Lena sa då att hon skulle vara mitt stöd vid dessa tillfällen, då jag hjälper henne så mycket annars.

Vi närmar och Arlanda och planet går lägre och lägre. Jag panikandas, skakar, blundar och tittar om vartannat. Plötsligt så säger Lena:
”Ta det lugnt nu Jenny. Vi är så nära land nu, så kraschar vi blir det bara en liten krasch.”

What!? Ska det vara lugnande för mig!? Men jag blev så förvånad över att hon kunde säga en sådan sak så jag började skratta och plötsligt så hade vi landat. Utan krasch.

Jag säger bara det. Riktiga vänner vet precis hur de ska göra för att få en att övervinna svåra hinder. 🙂

En tanke på “Ämnen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.