Äckelspindlar
OM det finns något som jag verkligen inte gillar, så är det spindlar. De flesta i min omgivning har varit med om det någon gång då och då. Jag blir skräckslagen och kan inte vara kvar där spindlarna är. Jag skriker och gormar och håller på. Det är spindeln eller mig.
Folk säger saker som att det bara är ett litet djur, de är ofarliga, man ska vara glad att man har spindlar i huset osv osv. Men vad hjälper det, när jag blir panikslagen av dem.
Ikväll har det varit full fart med mig. Det har bokats resa, klippts klor på katter, städat tvättstuga osv. Så när jag var klar med allt skulle jag duscha. Och i helgen har jag skrubbat igenom badrummet rejält. Allt från golv till tak (inkl just golv och tak) är skrubbat in i minsta detalj, så det känns otroligt fräscht där inne.
Med lycka i själen går jag in i duschen, drar för det ljusgråa draperiet och ställer mig under duschstrålarna. Tittar mot draperiet, mot punkten där lampan utanför lyser, och sen kommer det. Skriket… Det som måste ha hörts till centrala stan. För på utsidan av draperiet spatserar en stor fet ”betongspindel” uppåt och verkar vara på väg till insidan. Till mig!
Jag blev helt skräckslagen och skrek allt vad jag kan. Mikael kom (skrattande dessutom), men tog sig inte in för jag hade ju låst. Jag stod i duschen och kunde inte komma ut (spindeln satt på draperiet ju). Jag vrålade att han måste bryta sig in fort! Vilket han inte gör, utan säger att jag måste låsa upp. Tårarna sprutar och kroppen skakar av skräck.
Jag lyckas till slut ta mig ut på andra sidan draperiet för att låsa upp och spindeln dödas av min skrattande sambo och orden ”men den där sorten är ju inte farlig”.
Fy fan, säger jag bara. Jag som kände mig så nöjd med hur badrummet är, kommer aldrig mer kunna duscha i lugn och ro. Jag kommer för evigt titta efter spindlar på draperiet, och det skulle inte förvåna mig om det var Mikael som planterade spindeln där för att jag ska duscha kortare…
Hur som helst var det en skräckupplevelse. På riktigt. Hur farlig eller ofarlig de där spindlarna än må vara…
Peace and Out
- Hallå där! :)
- Husmor?
Pingback: Mördat | Jennys sida