Jennys sida

Minnen dyker upp

Under några veckors tid så har min saknad börjat smyga sig på. Den gör det ibland utan att jag kan påverka det. Det är hela tiden små detaljer, små saker som leder till minnen med 100% skärpa. Jag ser saker i mitt inre och jag minns ögonblick, dagar och händelser som om de hände igår.

Mycket handlar om att det har varit en födelsedag nyligen. En födelsedag då jag inte fick fira någon, utan bara inse att han fick fira sin 69:e födelsedag i himlen. Ytterligare en födelsedag då jag inte fick överraska med prinsesstårta och hemmagjord sockerkaka. Min styvfar, Bernt, skulle ha fyllt år i söndags, men han lämnade oss för 6,5 år sedan.

I och med att jag tänker på honom, så tänker jag på mamma. Så klart jag gör, de var ju som ett. De levde med varandra, för varandra och liv var totalt sammansvetsade. När Bernt gick bort, så dog även min mamma. Inte kroppsligen, men själsligen. Det tog 4 år, men sedan klarade hon det inte mer, utan åkte upp till sin älskade i himmelen.

Kvar lämnade hon mig och min familj. Och mina minnen. Jag var ut och gick ikväll och gick på en gata och minns att det var just på den gatan jag pratade med mamma under en annan promenad för många år sedan. Jag minns när mamma och Bernt kom tillbaka med barnen efter att de hade varit och hälsat på mormor Karin på den årliga julträffen. Jag minns när mamma ringde och berättade att min älskade katt Wille hade gått bort. Jag minns den gången vi åkte vår lilla båt ända ut till Rödkallen och jag fick gå labyrinten med mamma och Bernt.

Jag minns min mamma så extremt mycket och starkt just nu. Kanske det beror på att jag imorgon ska göra det sista på banken som är kvar för henne. Sedan är det bara deklarationen kvar och så är det slut. Minnen har jag så klart kvar, mina minnen kan ingen ta ifrån mig. Det som gör mest ont är att jag aldrig kan skapa nya minnen.

Att växa upp som jag gjorde hade kunnat leda till mycket. Men jag har trots allt, alltid skött mig (ja, förutom de vanliga tonårsgrejerna) och jag har känt att jag ändå hade en mamma. Jag hade ett hem att gå till och jag kunde ju alltid fixa mig mat. Så trots att jag hade kunnat att bara lämna allt när jag blev vuxen så gjorde jag inte det. Jag behöll mamma och Bernt i mitt hjärta. Då och för alltid. Och jag kommer alltid att ha minnen som kommer att göra ont när jag tänker på dem, samtidigt som jag minns dem med glädje.

Så du Mamma… Jag saknar dig nu. Som fan. Bara så du vet.

KRAM <3

025

Inte alltid kul

Den här hösten har jag bestämt att jag ska ha mig själv i fokus. Jag ska fokusera på att äta rätt, och ta mig tid att träna, flera gånger i veckan. Jag trivs bra med det och det fungerar jättebra. Jag är inte det minsta sugen på godis och fika. Jag äter bra och jag mår jättebra.

Jag har ju valt att äta allt. Jag får äta pasta, ris och potatis om jag vill. Men jag väljer att inte äta det så ofta, utan väljer mina tillfällen. Och när jag äter det så njuter jag ordentligt. Jag dricker också vin på helgen, för det är ett val jag gör. Allt jag gör är val.

Jag har också valt att träna konditionsträning 2-3 gånger i veckan. Helst 3, men jag har lite svårt att hinna. Idag är det onsdag och jag var tvungen att åka in till stan för att träna andra gången den här veckan. Det är ett val jag gör, och jag sviker mig själv om jag inte gör det.

Men idag var det tungt. Jag var inte alls sugen och jag ville så gärna åka hem och slänga mig i soffan och kolla YouTube. Typ. Men, det skulle innebära att jag inte alls skulle vara i fokus. Jag skulle bara må sämre av att inte röra på mig. Min stela kropp (som är stel av träningsvärk sedan i måndags) skulle bara bli ännu mer stel. Och jag skulle bli trött och slö.

Så jag for, iväg och tränade och jisses vad bra jag mådde efter åt. Första halvan av passet vara si så där, för jag var inte sugen. Men sen vände det och jag hade verkligen roligt. När jag satt på bussen hem så kände jag verkligen att jag gjorde rätt val. Som satte mig själv i fokus. Trots att det inte alltid är så kul.

KRAM <3

Träd i fokus, jag i fokus. Same same but differentGrått träd underifrån

 

 

Naglar, promenad, mordpodden

Idag var jag till stan och gjorde nya naglar. Jag går ju på Rosenday Spa och till Moa som är nagelteknolog där. Hon är så himla bra. Jag gillar henne mycket för att hon är en sådan snäll, mysig och trevlig person. Men också såklart för att hon är så otroligt duktig. Jag har under åren gått hos 4 olika nagelteknologer, men Moa är helt och hållet den allra bästa av dem. Hon är bäst helt enkelt.

När jag kom hem så gav jag katterna mat och sedan gick jag på en promenad. .Det är så otroligt fint här i Gammelstad, speciellt om man går nere vid älven. Det är verkligen rogivande och fint. Jag lyssnar samtidigt på sommarpratarna så jag har något att lyssna på. Snart har jag lyssnat igenom alla och då blir det nog en bok nästa gång.

Men på tal om att lyssna… Ni har väl inte missat att MORDPODDEN har kommit igång med sin andra säsong. Det finns två avsnitt ute nu (plus hela säsong 1) och jag tycker verkligen att ni ska ta och lyssna på den podden. Den är så bra och tjejerna som gör den är jätteduktiga. Det är unga, duktiga och arbetsamma tjejer som gör den och de får till det så bra. Det är så klart hemska saker de pratar om. Men jag tycker det är intressant. Så jag säger bara det. Lyssna på Mordpodden. Och följ dem på Instagram och Facebook. (Följ mig också på Instagram föresten. Där heter jag Jenjo72)

Det var jag nog allt jag tänkte berätta om idag. Ha det så bra, så hörs vi!

KRAM <3

Nya naglarnaglar
Fint på promenadenpromenad

 

 

Junkön, Likskär, Rymning, Intervallträning

I helgen var vi på Junkön, som vanligt. Det finns de som tycker det är otroligt tråkigt av oss att åka dit hela tiden. Men, varje helg träffa vi nya människor som vi umgås med. Vi har umgåtts med nya människor varje fredag och lördag i flera veckor. Trots att vi varit på samma ställe. Så enformigt, det blir det inte alls.

På söndagen var vi till Likskär och promenerade och åt lunch. Det är jättefint där och promenaden (i sanden) var fantastisk, om än galet jobbig. Sen åt vi lunch och njöt av det vackra vädret. Så oroligt fin höst vi har. Sol, värme och lite vind. Allt man vill ha typ… 😉

När vi kom hem på kvällen så rymde vår katt Lillen. Det tog en stund innan vi upptäckte det men när vi väl gjorde det så hittade vi honom direkt då han bara var på gården. Rejält smutsig, men lycklig. Bill, vår andra katt, tyckte dock att han hade betett sig illa, för han flög på honom när han kom in. Värdens katt-fight blev det. De som aldrig bråkat tidigare. Sen var Lillen sur och fräste och morrade så fort Bill kom nära. Nåja, de är vänner nu iaf.

Idag efter jobbet var jag på träning som vanligt på måndagar. Det var kul, men… Vi körde intervallträning. Jag har aldrig tidigare tränat så jag nästan mår illa, men idag gjorde jag det. Helt sjukt vad jobbigt det var. Men när man har en galen coach som bara vrålar att man minsann kan lite mer, så tar man i som om livet är på spel. Ja herregud säger jag… Men det jag också säger, det är att NU mår jag jävligt bra!

Och med det avslutar jag för dagen. 🙂

KRAM <3

Så fint när vi promenerade runt på Likskärlikskar

file2 likskar1

 

Avslut, syskon

Idag har jag varit på mammas bank och avslutat allt hon hade där. Har faktiskt sett fram emot det och riktigt längtat efter att allt ska vara avklarat. Men när jag sitter på banken och hör den fina bankkillen läsa upp det jag nyss sagt att jag vill ha, då blev allt svart. Det enda som finns kvar i min mammas namn är hennes konton på banken. Och när jag hör det han läser upp blir allt så definitivt…

”Här står det att alla konton Inger Björk har skall avslutats, bankfack skall sägas upp, allt övrigt skall sägas upp och stängas och Inger Björk avslutas från banken”

Ungefär så sa han. Jättefin bankkille, men hans ord gjorde att min mamma försvann från jorden för evigt… Det är ju inte sant, för min mamma lever hos mig, mina barn och hennes släktingar och vänner. Men ändå… Nåja, nu är det gjort i alla fall…

Efter det mötet träffade jag Mathias på stan. Det är så kul att träffa honom. Att umgås med sina barn är något som folk (inkl jag) inte riktigt gör nog ofta. Eller så är det för att vi träffas så sällan som vi har så himla bra ihop.

Ikväll lärde jag mig mycket om min son. Jag lärde mig att han, trots eller tack vare, sitt dataintresse är helt anti mot iPhone… Uj uj… Jag lärde mig att jag måste välja rätt ämnen att prata om, annars fattar jag inte vad han säger. Det är e-sport legender (som tydligen ska vara med i Mästarnas Mästare och är en IKON), det pratas om xxx-servrar, blablabla-spel och bibibi-grejer. Fattar nada (och ändå är jag teknikintresserad), men nickar och håller med. Tycker det är kul att han upptäckt en värld som är helt för honom.

Men det var några saker som min son sa, som värmde mitt hjärta extremt mycket. Det ena var när han berättade om hans fruktansvärda ilska över att en person sårat Sofia, hans syster. Han som själv kommit till ett stadium då allt bara fick vara, exploderade när personerna ifråga gick på syrran… Syskonkärlek, det är någon alldeles speciellt.

Mina barn är så olika. Socialt är den ena svart, den andra vit. Intressemässigt är den ena långt åt ena hållet, den ena långt åt andra. Klädintresset ska vi inte ens nämna. Men trots olikheten är de båda varandra så nära och jag, som mamma, kan inte vara mer stolt över dem båda.

När jag hör Mathias prata om en person i hans närmst6a närhet som har en psykisk diagnos, och hur han hanterar det. Då inser jag att min son är en fin människa. Min son har lärt sig att det finns så många olika typer av människor där ute och alla är värda en del av livet. Alla orkar inte med allt, men då får man vänta tills orken kommer tillbaka.

Jag har idag insett att min lilla fina son, har blivit en extremt fin vuxen man. Jag är så stolt som en mamma kan vara. Han kunde bli USA’s president, men jag skulle ändå inte vara mer stolt över honom då än vad jag är idag. Detsamma gäller hans syster. De kämpar på, båda på sina hörnor och de är så fina. Inte som alla andra, det är inte jag heller, men alla vi är så jäkla bra.

Så det så.

KRAM <3

Sonen (som hatar att vara med på bild)file_01

Hur hinner man?

Hejsan alla mina raringar! Hur har ni det där ute? Här är det toppen. Har varit igång sedan 5 i morse. Full rulle ända till nu när klockan är kring 21. Nu har jag hamnat sittande i sängen med katterna och känner hur kroppen håller på växla över till nattläge.

Jag trivs med mitt liv just nu. Det beror på att jag har valt att fokusera på MIG en tid nu. Jag har tappat lite fokus på mig själv en tid, vilket har stört mig. Jag har ätit helt fel, inte alls motionerat och så vidare. Jag har absolut inte varit olycklig, men jag mår bättre när jag äter rätt och rör mig och det är det jag vill göra.

Men, det som slår mig är hur man hinner med att titta på tv? I alla fall på veckorna… Om man dessutom ska jobba heltid, träna, handla, laga mat, städa, tvätta mm. Allt detta går för mig före att sätta mig i soffan och se på tv. På helgerna (när det inte är båt) så ser vi mer på tv, men på veckorna är det tufft att hinna med den där stora dumma platta skärmen som sitter där på väggen.

Jag ser tv i sovrummet när jag ska sova, för jag älskar att sova framför tv:n, men annars slår jag inte på den om jag är ensam hemma. Jag hinner inte, och jag vill inte. Jag vill hellre göra annat som ger mig mer.

Under den här tiden, när jag inte hade fokus på mig så såg jag mycket på tv och det var inte bra för mig, uppenbarligen. Inte eftersom jag valde att göra det istället för att träna och planera min mat, till exempel.

Ja, jag kanske är konstig, men dygnets timmar måste man utnyttja rätt. Det finns bara 24 varav jag sover en stor del och är på jobbet en stor del. De resterande är jag mycket rädd om och vill inte slarva bort dem genom att se sådant som är meningslöst.

Såklart ser jag på tv. Finns mycket jag gillar. Men hinner jag inte se det när det går, så ser jag det på play eller bara skiter i det. Så det så.

KRAM <3

Te-påse_01

Sommar?

Jag tog mig upp ut6an större problem även idag. Lycka. Jag har oftast lätt att stiga upp i börja på veckan, men i slutet är det segt. Nåja, jag brukar i alla fall aldrig försova mig. *peppar peppar*

Men alltså, idag var det riktigt varmt och skönt ute. När jag och en kollega var och gick på lunchen så fick vi ta av oss jackorna för det var rena rama sommaren ute. Kan det vara så att vi får njuta av värme och fina dagar ett tag till? Det vore inte dumt… 🙂

Jag stannade kvar på jobbet lite extra idag pga lite uppdateringar som skulle ske. Så mitt pass BodyStep blev inte av. Men jag bestämde mig för att gå ut och gå en rask lång promenad i det fina vädret när jag kom hem.

Men GUUUUD så segt det var att ta sig ut. Min mentala kraft fick verkligen gå upp till en rejäl match mot slöheten. Men när Sofia hade pushat på med Pokémons så förlorade slöheten med knockout och jag tog mig ut. Det hann nästan bli mörkt, men det kändes ändå skönt att gå. För att inte tala om hur bra det kändes efter dusch och hopp in i myskläder. 😉

Ja, så nu ska jag mysa på här med mina kattpojkar, då den mänskliga mannen i huset jobbar ikväll.

Ha det bra!

KRAM <3

Vackert och fint väder i skymningenfile

Jobbat, tränat, matfixat

Hej på er alla söta rara människor där ute. Det var några dagar sedan, för jag tar ledigt när jag är ute med båten. Men nu är jag tillbaka. 🙂

Idag har jag ju jobbat som alla bra måndagar. Det gick bra och jag fick mycket gjort. Fick även gjort saker som jag skjutit på framtiden, så det blev en bra dag ”at work”.

Efter jobbet for jag till Inpuls och på den här gruppen jag är med i. Först pratade vi motivation, och mental träning. Det är ju många som tror att man kan gå ner i vikt genom att börja röra på sig lite. Men då bör man kolla upp hur mycket kalorier som saker innehåller och hur mycket man måste röra på sig för att få bort dessa kalorier. Tex, äter du en dubbel-Japp, så måste du gå i rask takt ca 30 minuter för att förbränna den.

Så som min coach sa, så handlar det om 70% mat och lite träning. Om man vill gå ner i vikt alltså. Men vi pratade även om mål, målbilder, delmål och vad det egentligen är man vill. Och hur man gör om det blir ett ”gupp på vägen”.

Ja, typ så… Efter träningen fick jag skjuts hem och sedan blev det dusch, middag, matlådefix och sen har jag bara slappat. En bra dag med andra ord. 🙂

Hoppas ni också har det bra.

KRAM <3

Att träna utomhus på det här stället, i det här vädret, gör ingen ontfile265238

 

 

Träningsvärk, handling, glasögon, matmarknad, promenad

I natt vaknade jag och var säker på att jag aldrig mer skulle kunna röra på mig. Jag hade sådan helt galen träningsvärk så det var nästan ofattbart. Men att ha träningsvärk är ju en bra värk då det betyder att man rört sin otränade kropp.

Jag och min kollega Siv har varit och handlat idag. Jag och mina kollegor ska nämligen träffas imorgon efter jobbet och käka surströmming! Mums säger jag bara…! Så jag och Siv var och handlade så det bara ska vara att fixa i ordning allt imorgon. Blir så roligt. 🙂

Jag har också hämtat mina glasögon idag. Köpte tre par så nu har jag ett tag. Jag ska inte visa er idag, då jag inte har foton för det (sitter här nyduschad och med nytvättat hår så det blir ingen fotografering nu). Men en annan dag. Och du som jag lovade bild, du får också vänta lite. Förklarar imorgon.

När vi ändå var på stan så passade vi på att äta på matmarknaden. Jag åt en jättegod risotto och Mikael åt salviakryddad potatis med kycklingklubba. Han tyckte inte det var så speciellt gott tyvärr.

När vi väl kom hem så sa Mikael att jag behövde gå ut och gå en promenad för att röra på min stela och träningsstumma kropp. Så det gjorde jag, medan jag spelade Pokémon Go och hade en sms-konversation med Fian samtidigt. Man har ju simultanförmåga. 😉

Ja, så ungefär det var min dag idag. Jag hoppas alla ni haft en bra dag också.

KRAM <3

Det var väldigt skönt att se sitt hus när man kom hemstapplande efter promenaden. Önskar bara att Mikael skulle klippa ner den fula pilen lite merfile125056

HSF, bussöverfyllnad, träning, cyklist

Idag, mina rara goa vänner, så var jag på den årliga HSF-dagen. Det är en träff som min divisionschef har och vi alla hennes medarbetare får träffa henne och andra i ledningen. Det är uppdelat så att alla ska kunna gå, och jag hade turen att få gå idag. Riktigt roligt, om ni frågar mig. 🙂

När jag skulle därifrån skulle jag åka buss och bussen var jättesen, men den kom till slut. Och när den kom så förstod jag varför den var sen. Jag har aldrig gått ombord på en sådan smockfull buss i Luleå. Jag kom inte ens åt ”blippgrejen” för att blippa mitt kort. Busschauffören var helt galen på alla som inte trängde ihop sig, men men… Jag tog mig hem iaf.

När jag väl var hemma blev det lite mat, ombyte och så for jag till stan igen. Denna gång lånade jag Töntis och körde faktiskt bil. Riktigt roligt. 🙂 Jag fick dock köra mycket mer än jag tänkt då det fan i mig inte gick att hitta en bilparkering. Tillslut gjorde jag dock det och hann precis in på passet. Vilket var BodyStep. Dvs man hoppar upp och ner på en bräda. Galet jobbigt, men galet roligt.

När jag sedan körde därifrån så var det helt otroligt nära som jag körde på en cyklist. Helt svarta kläder, inga lysen, inget reflex. Jag såg han inte förrän han nuddade backspegeln typ. Shit vad rädd jag blev. För det första ska man inte cykla på Mariebergsvägen, de cyklister som tror att det går bra, måste fundera på det igen, då vägen är för smal och ingen vägren finns. Men om man är ute i mörker, se för tusan till att man syns.

Och med det sagt, så avslutar jag idag och hoppas att ni har det bra!

KRAM <3

När jag var på HSF idag, så bjöds vi på frukt. Bra frukt dessutom då den var Fairtrade-märkt! BRA DÄR, Division Service och NLLfile[119929]

Scroll To Top